Jul Kalender del 3

I en röd skoda kör Kristina von Lund mot jobbet. Idag är en mycket viktig dag för Kristina, eftersom hon för inte allt för länge sedan blev befordrad till avdelningschef, och idag skulle bytet officiellt bli klargjort. Då Kristina har jobbat hårt för detta, så är hennes humör är på topp hela vägen till jobbet.
"God morgon, Robert!", Robert är receptjonisten.
"Ah, Kristina!", Robert börjar bli lite på åren så han hade knappt märkt att någon kom igenom dörren. "Stor dag idag, va?"
"Verkligen!", Kristina ledde glatt mot Robert. "Du kommer på mötet sen, ellerhur?"
"Mötet…?", Robert strök sig över hakan, och tänkte lite. "Visst ja, det mötet!"
"Ja! Klockan 6 i aulan," la hon till snabbt innan fortsatte mot trappan.
"Jadå.", svarade Robert. "Jag hittar nog vägen, ska vi se!"
Kristina fortsätter upp för trappan. Och in i hennes gamla kontor, hennes nya kommer hon inte kunna flytta in till försen om några dagar. Detta delas med tre kollegor. Två av dessa är redan här, med en bunt andra. Och i det att Kristina öppnar där smällen en 'party kanon'.
'PANG!'
"AAAAAH!", Kristina brister ut i ett skrik. "Vad i hela…?." Hon tittar sig snabbt runt.
"HURRA!", ropade skaran. "Grattis!"
"Men herregud, Berit.. Ni skrämde ju livet hur mig…", pustade Kristina. "Tack så mycket! Lotta, Patrik…" Hon fortsatte att nämna alla kollegor, och nickade.
"Mmm, vi tänkte väl att du skulle bli förvånad!", Berit är nära 70 år vid det här laget, och åldern har verkligen tagit vid henne, så oftast är det svårt att få mycket ur henne utanför salarna, men idag verkade hon lyssna till riktigt ordentligt. Att se det fick Kristina att ljusna till ännu mer.
"Förvånad är nog bara förnamnet, det ska gudarna veta!", svarade Kristina glatt.
"Oj!", brister en man ut, som kommer in genom dörren. "Ser ut som att jag blev lite sen."
Kristina vänder huvudet snabbt och nickar artigt, i det att hon vänder sig tillbaka tyckte hon sig minnas att ansiktet på mannen var tomt. Så vänder sig snabbt helt om.
"Vad i…?", höll hon på att brista ut men mannen kom bara in för att hämta några papper, och var redan på väg ut.
"Ni får ursäkta, har lite jobb som göras innan.", säger mannen med det tomma ansiktet. "Men vi ses senare på mötet. Grattis, som sagt, Kristina!"
Kristina gör en grimasch som svar, där det ser ut som att halva munnen försöker le, fast andra halvan vill inte helt följa med!
"J-ja, det gör vi nog!", svarade Kristina så fort hon fick kontroll över ansiktet igen.
"Men dåsa, hur känns det då, Kristin?", en del av hennes kollegor kallar henne Kristin, då det var hennes smeknamn i ungdomens tid.
"J-jo vars!", svarade Kristina med ett lätt harklande, för att återfå kontrollen. "Det känns riktigt bra, faktiskt, Patrik."
"Ojoj… Jag avundar dig inte då, Kristina!", utbrast Bertil. "Så mycket att göra! Du får ju inte äns tid med liten tupplur?"
Kristina hade en gång, "EN GÅNG!", som hon själv brister ut, lyckats somna medan hon satt skrev lite saker, och sedan vaknat upp tvärt, och sprungit mot salen. Och först när hon kom fram, märkte hon att hon hade ett papper som satt fast på kinden.
En lätt skrattande följer hennes utbristande, men dör ut snabbt.
"Jajo.", började hon. "Det blir ju väldigt tufft, så klart, men det går nog." La hon snabbt till, lite sarkastiskt.
"Men nu har jag lite saker att förbereda innan dagen börjar ordentligt.", sa Kristina, och började skussa ut de som inte delade kontor. "Se så! Till arbete nu, allesammans!"
I det att den sista lämnar, så stiger mannen utan ansikte tillbaka in. "Ojsan!", ansikte hade nu återkommit dock. "Bra timing idag, eller hur?"
"Mark!", brister Kristina ut. "När kom du hit?"
"Vad menar du?", frågar Mark fundersamt. "Jag var ju in här tidigare."
"Proffesor Majster!", en elev kommer gående mot kontoret.
"Ja.", svarade Mark, och vände sig tillbaka mot Kristina. "Ursäkta, vi får pratas vid senare."
Kristina ser likblek ut i ansiktet, och stirrar på Mark, tills han försvunnit ut ur kontoret, för att prata med eleven. "Vad i hela världen…", frågade hon sig själv.