Jul Kalender del 6

"Vänta, vad sa du Anners?", utbrast Martina.
"Ja…", började Anners. "Det er jo veldi rart.. Di trærna har væl vart der siden mange år tillbakke, ikkesant?"
Martina tittade sig om, träden var nu borta för henne också. "Men vad i all världen händer?!"
"What are you two on about?", frågade Angelina.
"Vent no…", sa Anners och funderade ett par sekunder. "Må bare sjekke. Dere, begge to, ser att di trærna ikke er der, ikkesant?"
"Ja, vad dom var där nyss, men nu är dom borta.", sa Martina förskräckt.
"Oh no, they are still there.", Angelina skakade på huvudet. "Are you two going nuts, or something?"
"Hva?", Anners såg helt häpen ut. "Du kødder?!"
"Va?"
"What?"
Anners inser att han utbrast i sin fulla Trondheims dialekt, även för andra norrmän så kan den vara svår att förstå ibland.
"Du… Skämtar?", sa Anners. "You're kidding?"
"Oh!", Angelina lös till. "No, very much not."
"Nej.", började Martina. "När vi gick förbi här nyss… Jag och Angelina alltså… Så… Så."
"Eh, calm down, Marty.", Martina had varit lite svårt för Angelina att uttala, så hon kallar henna Marty. "Take a deep breath."
Martina tog ett djupt andetag. "När vi gick förbi tidigare, så var trädet borta. Men efter att jag tittade mig i bara ett par sekunder, så var det där igen!", Martina sa allt i ett andetag, med förskräckt blick.
"Nei, no…", Anners verkade inte riktigt veta vad han skulle ta sig till. "Så, vent litt no… Angelina. Så du ser ett træ som står dær till?", Anners pekade på det som han såg som tomt.
"Yes…", Angelina rullade med ögonen. "You two are pulling my leg, aren't you? Hah! Had me going there as well, let's go now."
"Va…?", Angelina hade redan börjat gått, men Martina och Anners stod kvar ett par sekunder. "Nei, vent, Angelina!"
De båda vände sig om och såg att det mycket riktigt stod ett träd där. De titta på varandra, fortfarande med färskräckta blickar, och följde med Angelina.

Det var tyst på vägen hem, förutom en och annan kommentar om filmen. Fram tills att de nästa var tillbaka hem. Martina bodde i en korridor bredvid. De var bara två svängar kvar, en höger och en vänster. Martina och Anners visste att det borde stå ett par träd precis efter dom svänger. De tittar på varandra, ord behövs inte, deras förskräckta blickar är där ännu, även om dem inte är lika självklara.
De svängde och där stod inga träd.
"Jag förstår inte…", började Martina. "Angie, det står två träd där va? Som vanligt?"
"Oh for--", började Angelina, innan hon hämtade sig. "Are we on this again…?", sa hon lugnt.
"Jeg lover, vi kødder ikke!", sa Anners.
"You do realize how weird it sounds, yeah?", Angelina gör sig bästa för att hålla takt i sina ord. "It sounds unbelievable, you know?"
"I know!", började Anners. "Men det gjører det ikke mindre sant."
"Precis.", Martina och Anners stod och stirrade där träder skulle stå.
"Det är inte alltid lätt att tro, nej.", ekade en röst. "Men det, som ni säger, gör det inte mindre sant."
"D-Daniel?!", utbrast Anners.
"Stämmer, Anners.", Daniel nickade kort, som en hälsning. "Martina.", han nickade igen. "Vi har en del att tala om."