Det var sent på eftermiddagen, Martina Dorfberg och Angelina står och väntar på Anners på Stora Torget. Han är sen.
"Han verkar bli senare än vi trodde.", säger Martina efter de väntat ett tag. "Vi kanske bara ska gå och hämta biljetterna, eller vad tror du, Angie?"
"Låter bra.", svarade Angelina. "By the way, I never asked! How was your anniversary?"
"Heh… Joda.", Martina rodnade. "D-det var trevligt. Han kan vara lite pratglad ibland."
"How do you mean?"
"Jo…", började Martina. "Det kan vara lite svårt att få en syl i vädret."
"Yeah, det har jag märkt.", svarade Angelina. "He seems aware of it though."
"Joda, joda!", la Martina in snabbt. "Det är inte något problem, har ju mycket att säga, så klart."
"Så klart…", svarade Angelina snabbt, och de skrattade till.
De båda gick emot bion, för att hämta ut biljetterna. De båda pratade om allt, och inget.
Det hade inte slagit Martina försen de var nästan över bron, men träden var borta. Hon stannade, vände sig emot dom.
"Huh.", började hon. "Det var ju lite skumt."
"Foamy?", frågade Angelina med ett förvånat ansikte.
"Ehm, Konstigt!"
"Right…", nickade Angelina. "Some of your expressions confuse me.. Go on, skumt you say?"
"Ja…", började Martina. "Nej, glöm det, det var inget."
"Okey…", svarade Angelina förvirrat.
De fortsatte och hämtade ut biljetterna. Och på vägen tillbaka, så stannade Martina stört, vände sig emot träden som inte stod där, och sa:
"Men är det inte lite konstigt att dom bara plockat bort träden, bara sådär?"
"Sorry?", Angelina såg något förvirrad ut.
"Ja, titta!", Martina pekade mot där det en gång stod träd. "Det stog ett träd där förut, minns du?"
"Yeah?", svarade Angelina försiktigt. "And it is still there."
Martina tittade på Angelina.
"Men vad pratade du om…?", hon skakade på huvudet. "Det står inget träd där…"
Hon vände sig tillbaka, och mycket riktigt så stod det ett träd där, som det alltid har stått.
"Men…", Martina blev mållös.
*BEEP BEEP*. Martinas telefon pep till, och hon hoppade de metaforiska 2 meterna som man brukar prata om.
"Oh!", Angelina hoppade också till, då situationen var spänd. "Is that Enders?"
"Eh, ja.", svarade Martina medan hon läste sms:et. "Han är på torget."
"Okey, let's go."
"By the way, Angie…"
"Ja?"
"Säg inget till Anners om…", började hon.
"The lack of trees?", svarade Angelina.
"Precis."
"Understood."
Anners stod mycket riktigt på torget och väntade på dem.
"Halloen!", sa Anners och vinkade, när de kom nära nog.
"Hey, Enders."
"Hej, Anners!"
Ett antal ord utbyttes, och en kram här och där. Sedan gick de emot bion. När de kom till bron så såg Anners sig runt.
"Er det ikke rart at di har plukket bort trærna?", Martina och Angelina vände sig tvärt mot Anners.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar