Jul Kalender del 1

En historie har gått ner igenom generationerna.
En historie om en värld som råder över julens heliga själ.
Denna historien berättar om hur fyra oväntade hjältar från vårt land räddade julens tre andar.

Dessa tre andar har haft många namn i sina dar, Trekraften, Trillingarna, och så vidare. Vi känner dom som Ole, Dole och Doffen.
Denna historien börjar egentligen mycket tidigare, där en ung Dun, och hans barndomsvän Wallissa, blev födda som Jul Världens beskyddare.
Mycket hände i Duns liv, tills han tillslut bröt ihop. Och letade upp Bad Ankan, eller Ojad Fånsyden som hans namn en gång var, en varelse som endast existerat för att skydda Jul Andarna, och förvandlade honom till Mördar Ankan. Tillsammans kidnappade de Jul Andarna!

Långt senare, i december månad i Sverige, så stressar fursten Mark von Majster. Han är egentligen inte en furste, han har fått det smeknamnet eftersom han är ättling till fursten Markius von Majster, och har ärvt namnet av honom. I vilket fall, han stressar för att hinna till skolan, han är nämligen lärare i religions vetenskap på universitetet, här i Uppsala.
Mark har aldrig riktigt tyckt om julen, eftersom mycket märkliga saker har hänt, ända sedan han liten. Av någon grund, som Mark aldrig riktigt har förstått, så försvinner ansikten på folk som han pratar med titt som tätt, under december månad. Värst blir det alltid mot julen. Mark har alltid bara viftat bort det som stress. Men det blir bara värre och värre. Denna morgon så stirrar han in i sitt tomma ansikte i spegeln, vanan har gjort att han knappt reagerar på det.
"Lena, var är min rakhyvel?", frågar han obemärkt.
"Hur ska jag veta var du gjort av den, pappa?", Lena var Marks dotter. Det har varit lite stelt mellan dom sedan hennes mor lämnade dem. "Ligger den inte i skålen då?"
"Nej, den gör ju inte det.", Mark letade febrilt efter hyveln. "Se till att inte bli sen nu! Du började väl tidigt idag?"
"Jaja!", svarade Lena irriterat. "Jag var ju påväg ut för dörren när du frågade!"
Dörren smälldes igen, och Mark suckade, ryckte på axlarna, och gav upp hoppet om att hitta hyveln. 'Jaja, jag klarar mig nog en dag utan att raka mig', tänkte han.

Han gick sedan ut, för att sätta sig i bilen.
"Tjena, Mark!", det var grannen Felix, en ansiktslös Felix, som alltid verkar lika glad, detta stör Mark.
"God morgon, Felix.", suckade Mark.
"Lika pigg och kry som alltid, märker jag?", säger Felix och duttar honom med armbågen. "Är det inte dags för dig att förstå det härliga med livet?"
"Det lär ju ske någon dag, skulle jag tro…", svarade Mark sarkastiskt.
"Det tror jag nog!", skrattade Felix glatt. "Jaja, ha så kul på jobbet, hej då!"
"Hej.", svarade Mark kort, med oentusiastiskt viftande med handen.
Precis när han sätter sig i bilen så känns det som att han ser en skugga periferin.
"Hej Mark…", rösten kom ifrån skuggan, men innan Mark hinner vända sig emot den, så är den borta. "Vi behöver dig…"
Ekot som följde lämnade inte Mark på hela dagen. Men Mark viftade bort det som stress.